fredag 1 juni 2012

DN om Bushs presidentporträtt

Jag skrev här om ceremonin i Vita Huset när George W. Bushs presidentporträtt för några timmar sedan offentliggjordes. Saken har också uppmärksammats av Dagens Nyheter,  som här skriver en mycket felaktigt vinklad skildring av händelsen, där ceremonin tydligt framställs negativt. Här är en skärmdump från DN:s förstasida:


















DN-artikeln heter "Ansträngt när Bush återvände till Vita huset" och är skriven av Victor Lindbom, som tycks basera DN-artikeln på följande artikel från Reuters. Men innan vi övergår till Reuters-artikeln, så låt mig här först citera DN-artikeln i dess helhet:

Barack Obama berömde sin företrädare George W Bush när denne besökte Vita huset på torsdagen. Men lovorden och skämten kunde inte dölja den ansträngda stämningen mellan dem.

Anledningen till att George W Bush återvände till Vita huset var att två tavlor, ett porträtt av honom och ett av hans fru Laura, skulle avtäckas för att sedan hängas upp i Vita husets foajé. Där finns nämligen en porträttsamling av alla tidigare presidenter i landets historia.

När George W Bush anlände spelades marschen "Hail to the Chief", ett musikstycke som han tidigare erkänt att han aldrig varit särskilt förtjust i. Därefter hälsades paret Bush välkomna av president Obama.

– Välkomna tillbaka till huset ni kallade ert hem i åtta år, sade Obama enligt nyhetsbyrån Reuters.

Han strödde sedan lovord över sin företrädare. Han tackade honom för alla sportkanalerna som går att se på tv i Vita huset och berömde honom för hans agerande efter 11 september-attackerna. Dessutom framhöll han att Bush tjänat sitt land på ett "extraordinärt" sätt trots att han ofta kritiserat samme Bush, speciellt under valrörelsen 2008.

Bush, som inte heller hymlat med vad han tycker om den nuvarande presidenten, kunde inte låta bli att ge sin efterträdare några tjuvnyp.

– Jag är också nöjd, herr president. För när du vandrar omkring i dessa korridorer och brottas med svåra beslut kan du alltid snegla på det här porträttet och fråga dig: Vad skulle George göra?

Trots det lättsamma tonläget var det uppenbart att det var två forna fiender som möttes. Nyhetsbyrån Reuters rapporterar att "den politiska ironin överskuggade den känslomässiga tillställningen" och Obama erkände till slut att de är oeniga om mycket.

– Vi må vara olika när det gäller vår syn på politiken, men presidentskapet överskrider sådana olikheter, sade Obama.

– Vi älskar båda vårt land. Vi vill båda att det ska gå bra för Amerika, fortsatte han.

Obama och Bush umgås inte privat och har bara träffats två gånger sedan Bush avgick som president, enligt Reuters.

Victor Lindbom

victor.lindbom@dn.se


Lindboms artikel är helt uppenbart tydligt negativt inställd till Bush och försöker även framställa mötet mellan Bush och Obama som smått otrevligt. Jag såg hela eventet i direktsändning och fick emellertid inte det intrycket. Likväl är det den känslan Linbom i sin artikel går väldigt långt för att förmedla. Faktum är att han går för långt. Lindbom skriver inte om han själv såg ceremonin - men det mesta tyder på att hela hans egen artikel utgår från följande artikel i Reuters. Läs den och jämför med DN-artikeln - texterna är i princip identiska - men med några viktiga undantag. Medan Reuters överlag beskriver ceremonin ganska bra, så gör Lindbom inte det i sin rippning av Reuters-artikeln. Det tydligaste exemplet är följande stycke:

[Obama] strödde sedan lovord över sin företrädare. Han tackade honom för alla sportkanalerna som går att se på tv i Vita huset och berömde honom för hans agerande efter 11 september-attackerna. Dessutom framhöll han att Bush tjänat sitt land på ett "extraordinärt" sätt trots att han ofta kritiserat samme Bush, speciellt under valrörelsen 2008.

Bush, som inte heller hymlat med vad han tycker om den nuvarande presidenten, kunde inte låta bli att ge sin efterträdare några tjuvnyp.

– Jag är också nöjd, herr president. För när du vandrar omkring i dessa korridorer och brottas med svåra beslut kan du alltid snegla på det här porträttet och fråga dig: Vad skulle George göra?


Här finns två stora fel. Låt oss börja med det mindre felet. Bushs uttalande var inget tjuvnyp, det var ett skämt - och ett skämt helt i Bushs vanliga självironiska stil. Detta är helt uppenbart för vem som helst som faktiskt såg eventet och kan lite om Bush. Men det är också uppenbart om man läser Reuters-artikeln, som beskriver uttalandet så här:

Bush played on the irony in a humorous quip to Obama.

"I am also pleased, Mr. President," he said, "that when you are wandering these halls as you wrestle with tough decisions, you will now be able to gaze at this portrait and ask, 'What would George do?'"


Hos Reuters framstår uttalandet just som det faktiskt var: en ganska skojigt skämt - ingenting annat. Hos DN blir det ett "tjuvnyp".

Det riktigt stora felet är dock när Lindbom i raden innan skriver: "Bush, som inte heller hymlat med vad han tycker om den nuvarande presidenten". En mening som i DN helt klart indikerar att Bush tycker illa om Obama och inte har hymlat med den saken.

Problemet är bara att så inte är fallet. Bush har aldrig sagt något negativt om Obama, utan tvärtom har allt Bush sagt om Obama varit av godo. Alltifrån hans avskedstal i januari 2009 när han önskade Obama med familj allt gott, vidare in i hans post-presidentskap när han trots otaliga frågor vägrade att tala illa om- eller kritisera sin efterträdare. Bush har motiverat sitt beslut att inte kritisera Obama otaliga gånger, och alla som faktiskt hängt med Bushs post-presidentskap har hört honom upprepa hundratals gånger att han inte ämnar kritisera sin efterträdare såväl pg a att det inte är konstruktivt för nationen att tidigare presidenter kritiserar den sittande presidenten, som pg a att han själv inte gillade när företrädande presidenter (som Jimmy Carter) kritiserade honom. Alla som kan ens lite om vad Bush gjort sedan han lämnade Vita Huset vet detta. Lindbom tycks dock inte veta detta. Men den artikel Lindbom bygger sitt resonemang på konstaterar inte alls samma sak som Lindbom. I Reuters står det nämligen så här:

Bush, who has made no secret of his disdain for Washington since returning to Texas, entered the room to the tune of "Hail to the Chief," a song he considered pretentious during his time in office.


Notera skillnaden. Det är en enorm och synnerligen viktig skillnad - medan Reuters får saken rätt: nämligen det faktum att Bush inte hymlat med att han är glad för att slippa Washington (vilket också, alla som återigen hängt med bara lite i Bushs post-presidentskap vet), så får Lindbom i DN saken att framstå som att Bush inte skulle ha hymlat med att han tycker illa om Obama. En enorm skillnad, och det här rör sig givetvis om journalistisk oärlighet i högsta grad. Medan Reuters överlag får saken rätt - så rippar Lindbom artikeln på ett sätt som gör att framställningen i DN blir uppenbart felaktig. Vilket måste sägas vara mycket anmärkningsvärt.  Reuters däremot skriver också konkret det som man i DN-artikeln inte får någon vetskap om alls, nämligen att Bush inte kritiserar Obama:

The 43rd president has largely stayed out of the limelight since leaving the White House in early 2009. He has steered clear of criticizing his successor although his former aides have bristled at the blame Obama has heaped on Bush.



Det säger dock DN-artikeln inte ett ord om. Vilken tolerans bör man egentligen ha för ageranden som Lindboms? 

Naturligtvis ingen alls. Lindbom har begått ett journalistiskt tjänstefel och bör givetvis ges en tydlig reprimand. Tyvärr förvånar dock inte agerandet. Man kan också fråga sig om Reuters accepterar att deras nyheter förvanskas på det sätt som i denna DN-artikel görs genom rena meningsomvandlingar såväl som selektivt översättande.

Artikeln får förstås hela idén med svensk USA-rapportering från okunniga journalister som helt uppenbart saknar såväl kunskapsmässig kompetens som det faktiska sakintresse som behövs för god rapportering att framstå väldigt överflödig. I dagens era finns inget behov av att läsa svenska artiklar om USA från journalister som Lindbom eller DN - och i detta fall menar jag inte ens att man behöver läsa bloggar som denna som alternativ. Det räcker med att läsa Reuters, eller CNN eller någon amerikansk nyhetssajt vars personal till skillnad från svensk sådan - inte är helt inkompetenta.  


UPPDATERING:

Sedan inatt, när detta inlägg skrevs har DN ändrat sin artikel (vilket var just den orsak till att jag i detta inlägg publicerade hela artikeln så som den var skriven för några timmar sedan). Nu fungerar inte länken till den ursprungliga artikeln, vars länk var: http://www.dn.se/nyheter/varlden/anstrangt-nar-bush-atervande-till-vita-huset (notera rubriken som syns tydligt direkt i länken) - istället är den "nya" artikeln publicerad här - och rubriken lyder nu istället "Skämtsamt när Bush återvände till Vita huset". Och ingressen, som tidigare löd:

Barack Obama berömde sin företrädare George W Bush när denne besökte Vita huset på torsdagen. Men lovorden och skämten kunde inte dölja den ansträngda stämningen mellan dem.


- Är nu lite snällare och lyder istället så här:

Barack Obama berömde sin företrädare George W Bush när denne besökte Vita huset på torsdagen. Skämten haglade under besöket.


Man har också ändrat meningen som i ursprungsartikeln löd: "Bush, som inte heller hymlat med vad han tycker om den nuvarande presidenten, kunde inte låta bli att ge sin efterträdare några tjuvnyp." - nu nöjer man sig med att påpeka att Bush gav tjuvnyp, men har strukit den ytterst felaktiga meningen om att Bush inte skulle ha hymlat om att han tycker illa om Obama.

Detta är korrektion av godo, då den uppdaterade artikeln är betydligt bättre och mer korrekt än den ursprungliga. Frågan är dock vad som föranledde ändringen?

UPPDATERING 2:

I morse skrev jag ett mail till DN-journalisten Victor Lindbom där jag ställde några frågor om artikeln. Jag har ännu inte fått något svar. Det mail jag skrev löd dock som följande:

Hej Victor,

mitt namn är Ronie Berggren och jag driver en blogg om amerikansk politik vid namn Amerikanska nyhetsanalyser. Där skrev jag i natt följande ganska kritiska inlägg om din artikel på DN om Bushs besök i Vita Huset när hans presidentporträtt skulle offentliggöras (http://usapol.blogspot.se/2012/06/dn-om-bushs-presidentportratt.html)

Sedan inatt har artikeln uppdaterats och innehållet är nu enligt min mening betydligt bättre och mer korrekt. Jag har dock några frågor om den saken:

Har du själv stått för uppdateringen? Samt: Vad var det som föranledde ändringen från ursprungsartikeln (där du enligt min mening helt klart fick en hel del från den ursprungliga Reuters-artikeln fel). Samt: Såg du själv ceremonin i Vita Huset eller baserade du artikeln i DN exklusivt på Reuters (noterade också att du/ni lade till en tidigare uppdatering till en av Washington Posts artiklar).

Jag är som sagt kritisk till din ursprunliga artikel, men uppdateringen av artikeln var bra.

Tacksam för svar.

mvh,

Ronie Berggren


Något svar har jag ännu inte fått - men de frågor jag ställer är onekligen viktiga. Den första versionen av artikeln (som jag citerar i dess helhet ovan) var dels gravt felaktig - och dels en allvarlig förvanskning av den Reuters-artikel DN baserade sin egen artikel på, vilket jag har väldigt svårt att tro att Reuters skulle godkänna. Alla kan göra misstag, och DN korrigerade hyfsat snabbt sin artikel. Men frågan om vad som föranledde korrigeringen är intressant. Kom de på detta själva, eller kom de på det först efter att ha sett min ganska snabba bloggkommentar om saken, som fanns (och finns i den nya artikeln) länkad via twingly?

Vad jag också skulle vilja se när saker som dessa korrigeras är förstås en ursäkt och förklaring i stil med: "Denna artikel är uppdaterad pg a att föregående version i alla avseenden inte var en korrekt återgivning av den Reuters-artikel vi baserade vår artikel på." Så gör jag själv i normala fall med mina blogginlägg de gånger jag förstår att jag fått något om bakfoten - och naturligtvis kan och bör samma krav ställas på en rikstäckande svensk dagstidning. De bör inte göra en snabb uppdatering och sedan låtsas om att det aldrig funnits några problem.

UPPDATERING 3:

Victor Lindbom var faktiskt vänlig nog att svara mig - vilket jag inte hade förväntat, då jag vid ett antal tidigare tillfällen ignorerats av andra reportrar. Han bad om ursäkt och förklarade att artikeln sammansatts för hastigt och han hade heller inte själv sett ceremonin. Här är mailet, som bäst förklarar sig själv:

Hej!

Artikeln ändrades pga synpunkter från DN:s Washingtonkorrespondent. Jag såg inte ceremonin själv utan byggde min artikel på vad andra skrivit om detta, bland annat Reuters.

Men, jag erkänner att min artikel blev för hårt vinklad och att jag läste Reuters-artikeln lite för snabbt. Tyvärr kan det bli så ibland, även om det naturligtvis inte är bra. Vi på DN.se försöker alltid ändra och uppdatera felaktigheter så fort vi upptäcker dem, vilket även skedde i det här fallet.

Jag vill också betona att jag är reporter på DN.se, Dagens Nyheters webbredaktion. TIll skillnad från papperstidningen är det inte flera personer som går igenom, korrekturläser och redigerar våra artiklar. Vi jobbar ofta under tidspress och inriktar oss till stor del på "snabba" nyheter som bygger på material från nyhetsbyråer och andra nyhetssajter. Det du kallar "rippning" kallar vi för "rewrites" och är vanligt förekommande på både svenska och utländska nyhetssajter.

Eftersom vi producerar en stor mängd artiklar hinner vi inte alltid dubbelkolla allt vi skriver om, även om det är vår ambition. Artikeln jag skrev sent i går kväll innehöll några fel. Jag ber om ursäkt för detta, även om jag tycker att du är lite väl hård i din kritik.



Med vänlig hälsning Victor Lindbom


Jag fann hans svar fullt dugligt - och det i kombination med korrigeringen av den ursprungliga artikeln var faktiskt mer än jag förväntat mig. Mitt eget svar blev således följande:

Hej igen,

tack för svaret och de ingående upplysningarna. Min kritik var hård pg a att jag anser att felet inte var av ringa slag - och att man, i synnerhet på en så pass stor och överlag respekterad tidning som DN måste vara nogrann med sådana här saker om man vill behålla sin trovärdighet. Men korrigeringen i kombination med det här svaret accepterar jag till fullo. Det var jättevänligt av dig att svara så utförligt - något de flesta jag tidigare kritiserat inte brukar göra.

Jag förstår givetvis också att det är ett pressande jobb, även om jag är av åsikten att det då är bättre att inte publicera alls än att publicera tydliga felaktigheter. Min kritiska ton beror också på att Bushs presidentskap i 12 års tid utgjort mitt stora intresse, och min syn på saken är att svensk media överlag inte för någon vidare professionell USA-rapportering ( Om du har tid och intresse så har jag bl a skrivit denna artikel om just den saken: http://usapol.blogspot.se/2011/04/vinklad-usa-rapportering-och-svensk.html ).

Men återigen, tack för både korrigeringen och svaret. Bara villigheten att acceptera att processen gick lite för snabbt och sedan låta korrigera saken är gott nog för mig. Med en sådan sund inställning går de flesta problem att lösa.

Så, allt gott och bättre lycka med framtida webartiklar!

mhv,

Ronie Berggren


Det går givetvis fortfarande att ifrågasätta vitsen med svensk tidningsjournalistisk där reportrar vidareförmedlar saker rakt av som de själva egentligen inte kan något om. Jag har full förståelse för att tidningsbranschen fungerar så - men det är ett faktum att Internet möjliggjort specialkunskaper - om allt -, på sätt som gjort den här gamla tidningsbransch-metoden otidsenligt efterhalkande. Åtminstone klarar den sig helt uppenbart inte bara på sina egna ben.

Men det är en större fråga än vad detta specifika inlägg handlar om. Ett fel begicks, upptäcktes, erkändes och korrigerades. Och som jag skrev i mitt svarsmelj så brukar så ofta inte bli fallet. Många väljer istället att ignorera och förneka sina brister. Att DN och dess webbredaktion både korrigerade problemet och bad om ursäkt måste betraktas både positivt och hedervärt. Således slutet gott, allting gott i detta fall.

Källor: DN, Reuters

Se även tidigare inlägg:

George W. Bushs porträtt offentliggörs i Vita Huset 20120531

8 kommentarer:

Anonym sa...

Väl skrivet och dokumenterat av dig. Även jag uppfattade DN:s artikel i negativ bemärkelse. Jag har också sett på ceremonin och skrattade väldigt mycket. Tyckte det var väldigt underhållande från båda Bush och Obamas sida. Och den som hittar några "bad feelings" från Bush och Obama i detta inslaget får leta länge.

Ronie Berggren sa...

Tack :) Precis - och därför undrar jag om Lindbom själv ens såg ceremonin innan han skrev artikeln.

Och om han inte gjorde det, och helt litade på Reuters - så förvanskade han deras artikel i den grad att de bör uppmärksammas om saken. Lindbom hänvisar ju i DN-artikeln igenom till just Reuters, vilket får en läsare att tro att de skriver samma saker som Lindbom/DN återger. Så var dock inte fallet.

Ronie Berggren sa...

Här är för övrigt MSNBC:s Matt Lauers sammanfattning av ceremonin, där han drar samma slutsatser som vi (inte som Lindbom i sin ursprungliga artikel) - nämligen att det hela var en avslappnad tillställning, och även för Lauer framstår det tydligt att Bush var på skämt- inte på "tjuvnypshumör":

http://usapol.blogspot.se/2012/06/msnbc-om-bush-portrattet-i-vita-huset.html

Anonym sa...

Tackar för den länken,Ponera att Lindblom skulle ha sett ceremonin vilket (jag förutsätter att han inte har), hade rapporteringen varit annorlunda från svensk press?

Svaret är ett tveklöst nej. Detta eftersom man ända sedan Obama tillträdde som president försökt att framstå honom som något bättre, mer folklig och bättre humor.

Vänder man sida och ser hur man ville framställa Bush var det mer som en klantig och icke- trovärdig politker. Tyvärr speglar detta av sig otroligt mycket i hur svenskarna ser på Bush tid som president. Där till ska man ju tillägga den vinklade och faktiskt ibland falska artiklarna om Irakkriget.

Man gillade också att påpeka Bush felsägningar medans man inte ens rapporterar om Obamas.

Detta är en stor anledning att jag inte ens bemödar mig till att läsa svenska massmedias artiklar kring det kommande amerikanska presidentvalet.
Det ska tilläggas att det inte bara är DN som driver detta. Jag själv som prenumerant av GP får ofta erfara Britt Marie Mattssons usla krönikor som mer en ofta sätter republikanerna i dålig dager.

Ronie Berggren sa...

Nä, han hade inte sett ceremonin - men han skickade mig ett svar via email som jag just publicerade i en uppdatering av inlägget. Så läs gärna slutet av inlägget igen! :)

Men ja; svensk media generellt suger ju när det gäller saklig rapportering av republikansk politik. Det är orsaken till den här bloggens existens.

Bengt sa...

Detta är ju som sagt inte första gången. Vänstermedierna i Sverige lever kvar i det förgågna och tror sig stå över varje form av granskning eller kritik. Man har helt missat att i dagens värld av nyhetsrapportering heter valutan "förtroende", något som tar lång tid att bygga upp men som raseras i ett ögonblick.

Vi går menar jag mot ett samhälle där en allt mindre del av den vuxna befolkningen följer världshändelser med hjälp av svenska massmedier, oavsett mediekonsumentens ideologiska utgångspunkt. Och generationen som totalt förlitar sig på rapporteringen från svensk massmedia är redan på utdöende.

En i mina ögon en lika välförtjänt som välkommen utveckling.

Ronie Berggren sa...

Absolut. Jag är dock personligen av åsikten att specifik svensk utrikesbevakning fortfarande behövs - men givetvis bara om den fungerar och inte förmedlar tydligt missvisande bilder av verkligheten.

Den behövs för att förklara utrikespolitiska fenomen på sätt som svenskar som inte är nyhetsnördar eller specifikt ämnesintresserade kan förstå. Det finns ett kulturellt gap som måste överbryggas för att "vanligt folk" ska förstå, vilket gäller nästan allt och inte bara amerikansk politik - och där fyller journalister en roll (eller skulle i alla fall kunna fylla en roll om de tog sitt arbete seriösare).

Det faktum att de inte tar sin uppgift seriöst är (som jag tidigare skrev) själva orsaken till denna bloggs existens.

Pierre Gilly sa...

Det här är ett jätteproblem i mediavärlden. Journalister skriver av och spetsar till saker hela tiden.